min älskade morfar
jag kan inte fatta att det är fem år sedan. att det var fem år sedan min pappa kommer till skolan och jag fattar först ingenting. men sen slog det mig, jag fick panik. jag kunde inte förstå, att min fina, vänliga morfar, älskad av alla, helt plötsligt inte finns längre. alla minnen man har med honom.
jag tänker på honom, och jag tänker på dig mamma. jag lider med dig, för jag vet att du saknar honom så mycket. men titta på månen, vi har fortfarande samma måne. och tittar du på den, hittar du kanske en blickande stjärna, som visar att morfar vinkar till oss däruppe. brevid mormor.
jag saknar dig, och jag älskar dig,
vila i frid
Käraste älskade Lotta Potta, du är så fin.
Morfar är med dig alltid och skickar trygghet till dig vart du än finns. Han ser dig från sitt lilla moln och är så stolt över dig.
Tack för dina fina ord och tankar, skickar dom tillbaka till dig.
Vi har alla samma måne <3
Tänker också på Olle ibland,det var en rolig figur,har skrattat mycket åt och med honom.
Ha det så bra!!
Kram
Hej Lotta
Var inne på din blogg för första gången idag. Så bra det är med bloggar...(fattade det just idag). Läser dina tankar, om din vardag och dina vänner. Jag känner dig ju bättre nu än hemma :-).
På vårt piano står Jazzboken. Den bläddrade jag i igår, tände ett ljus och suckade, men med ett leende. Din morfar - min morbror finns kvar i alla våra hjärtan. Han länkar oss samman.
Idag är det regn och grått - men jag tittar på ett härligt höstträd som sprakar i orange, guld och grönt. Sånt har ni iallafall inte i Spanien !
Kram
Lisebettan