lotta johansson

Vet egentligen inte hur jag ska börja, men jag tror att detta är en bra början: detta är mitt livs bästa beslut och jag kommer aldrig att ångra det! detta har fått mig, att bara på två och en hav månad som jag har varit här nu, växa som människa och bli mer social utåt. att studera i ett annat land ger en så himla mycket. speciellt när det är ett varmt, mysigt och vänligt land. om ni ska söka, tveka inte!! det kommer att vara så värt det!

om vi ska ta allt från början, så har jag, i hela mitt liv, velat plugga utomlands. men det har aldrig kommit på tal, varför vet jag inte. kanske för att jag ville vänta till efter gymnasiet. men en dag, i början av ettan för ungeför ett år sedan kom michelle (som jag även har åkt hit med) idén om att vi skulle söka och se om vi kom in. först var jag lite tveksam, mest över vad min mamma och pappa skulle säga. så jag väntade ett bra tag innan michelle äntligen tjatade slut på sig och jag frågade. mina föräldrar tyckte att det var en skitrolig idé och vi började kolla upp mer om skolan. så vi sökte, skrev ett personligt brev osv. i det personliga brevet skrev jag om mig själv, vad jag gör på min fritid, hur jag är som person osv. kommer inte riktigt ihåg faktiskt. sen var det bara att vänta... och vänta... och vänta. tillslut ringer michelle mig: JAG KOM IN! skit, jag springer hem, sliter upp brevet och ringer mamma (jag blir helt speedad när jag tänker på det, värsta lyckoruset!) och säger att jag kom in. jaha, nu var det bara att längta istället!

vi skickade in papper och allt sån till kommunen för att ansöka om skolpengen och inackoderingstillägg men fick bara skolpengen. det var något om att eftersom det är en svensk skola kan man få samma utbildning hemma blablabla. lite synd. sen fick vi ett papper hem från skolan där vi fick skriva in hur vi ville bo, om vi var allergiska, alla uppgifter och sånt. och efter ett tag fick vi också brev från familjerna vi skulle bo hos (jag och michelle bor varförsig). min familj är min madre mari-carmen, min padre felí, mina två systrar mamen (27) och susanna (26) och min bror isac (28).  jag har verkligen kommit in som en i familjen, och kommit jätte nära min madre. känns som en andra familj. det var väldigt svårt med kommunikationen i början med familjen vet om det (föräldrarna kan ingen engelska) så dom har förståelse om man inte fattar. men ju mer man pratar, desto roligare och mer förstår man!

skolan är jätte liten. jag som är van vid att gå på en skola med över 1000 elever, har nu börjat på en skola där det går 200 elever, 170 av dom går på gymnasiet. dom andra går i grundskolan. jag tycker absolut att det är roligare att gå i skolan här. dels lär man känna alla på ett annat sätt, vi har en jätte bra gemenskap i skolan. lärarna är bra, dom har också en possitiv inställning alltid, och har förståelse om man inte mår bra en dag och så, för absolut uppstår det hemlängtan. det är väl ofta det många är rädda för. men jag tycker inte att det har ändrat något för mig, kanske för att jag gör saker hela tiden, jag hinner liksom inte vara ledsen!! haha. men ibland när skolan går dåligt, mycket prov, man fattar inte vad familjen säger, då får man såklart längtan efter familj och vänner. men, det handlar om tio månader av ens liv, inte resten av livet. och man kommer ju hem igen, jag ska ju snart hem! vårt schema tycker jag är bra, men i denna skolan får man varsit schema istället för en klass som alltid går tillsammans. eftersom alla kommer från olika skoler, olika linjer osv så får man en egen studieplan som man går efter. på hemsidan står det (om jag inte har helt fel för mig) att man måste ha läst spanska steg 1 och haft godkänt i det. men det finns en del som aldrig läst spanska innan och vissa som fått ig som ändå går här. det står och (tror jag) att det bara är samhälle ekonomi, samhälle samhälle och natur som finns, men det finns fler som går helt random linjer som ändå läser här. man får helt enkelt läsa vissa ämnen här som man egentligen kanske skulle ha hemma förra året, så man byter liksom. (förstår ni?) vi har också en timme i veckan cultura och den lektionen är helt på spanska. vi lär oss, av vår helt spansktalande lärare, om hur det är runt om i spanien, kulturen, hur spanjorer är och agerar osv. spansk lektionerna är, pga vilken nivå man är på, oftast på spanska. men dom som läser steg 1 - 4 har det lättare med en svensk lärare.

vad vill ni veta mer?


stranden


stranden


någon av dom första dagarna


skolan


kan man säga nej till detta?



hasta luego!